tillsdukommerhit

Du finns. Inne i mig ligger en blivande bebis. Mitt och min mans barn. M som i mamma. Jag slängde snusen i soptunnan utanför Sophiahemmet direkt och nu bryter jag mitt beroende en gång för alla. Jag har motivation för inne i mig är du.

Du.
Jag.
Vi.
Är äntligen tillsammans.

Du kanske finns nu. Iallafall det som är början till dig. Ett knappnålshuvud av eufori, en mm pure lycka. Idag ska vi till doktorn för att ta reda på om du flyttat in i mig. Äntligen. Egentligen skulle vi prata om att vi inte kan få barn, jag skulle få recept på nässprayer och mediciner, gråta en skvätt och stegen skulle vara så tunga, så tunga. Ut genom den stora   dörren på Sophiahemmet och promenera mot en sommar som skulle bli svår. Kanske såg du att vi inte orkade mer och valde oss. Men den sista inseminationen vi gjorde bara för att vi väntade i IVF- kön kanske gav oss dig. Eller du ville ha oss, jag vet inte. Mensen har inte kommit. Det är konstigt för den har varit som en trogen (o)vän i tre år. Som en klocka, varje månad. Nu är det fjärde dagen som den lyst med sin frånvaro. Inte en brunaktig flytning, ingenting. Zipp. Nada, noll komma nix. För en gång skull är det roligt att gå på toaletten. Iallafall nästan roligt. Jag är nästan gravid. Med dig.

Du ska veta att jag kommer vara snäll mot dig och se till att du trivs när du växer till dig. Vi har längtat så. Jag ska äta alla vitaminer du behöver och ska försöka att inte spy så väldigt mycket så näringen stannar kvar till dig och oss. Du kommer få ekologisk mat och jag kommer sova så mycket jag hinner så vi orkar med varandra och håller sams. Jag vill att du ska stanna kvar tills du är klar, nämligen.

Klockan halv elva vet jag om du bor i min mage.
Om det är så blir jag den lyckligaste kvinnan i världen.
Om det är så önskar jag dig lycka till.
Om det är så finns det inget viktigare.

Du är efterlängtad.
Välkommen!