tillsdukommerhit

I helvete att det fungerade.

Jag tror att jag kanske har lyckats hitta något som hjälper. På Apoteket finns akupressur- armband.

Nu håller vi tummarna.

Idag har du verkligen fått din mamma att må dåligt, men det betyder att du finns kvar. Det är bra.

Jag undrar vem du kommer bli. Jag undrar vem jag kommer bli. Du kommer förändra mig och göra mig till en bättre människa,  det har du förresten redan gjort. Mina konturer är inte lika vassa längre. Reglerna för barnen är lite mer töjbara. Jag slappnar av och gillar äntligen mig själv och min kropp. Den fungerar.

Tänk om jag får se in i dina ögon. Jag ska tänka när och inte om. Vi tar det sorgliga om det kommer, inte nu. Tänk när jag får se in i dina ögon! En del av mig och en del av din pappa till en ny person. Som vi ska älska dig! Vi ska tävla om att älska dig mest varje dag. Dina syskon väntar på att älska dig också.

Idag sa Anders halvsyskon och jag blev superprovocerad. Det finns inget halvt med det här, vi är en familj med hela hjärtat in i matchen. Inte halva. Han tog tillbaka. Tur för honom.

Om du bara visste hur snygg din storebror var idag. Han skulle på avslutningsbal och hade varit med din pappa på Dressman och köpt en kostym, hans första. Hampus hade till och med kammat håret i en frisyr. Han och hans kompisar hade hyrt en hummerlimousine som de skulle åka runt med en timme innan balen började. När vi sade hejdå vid tunnelbanan struttade Hampus iväg med friheten i skosulorna. Som en kalv på grönbete. Ett stort barn i en vuxenkostym. Så cool att han höll på att smälla av. När jag tog i handtaget på vår ytterdörr kände jag ett sting av smärta, faktiskt. Att släppa taget. Våga lita på att han inte dricker sig pissfull och hamnar i slagsmål. Eller gör något annat som jag redan gjort. Han lär få det tufft med luktkontrollen- en gravid styvmor med örnnäsa kommer man inte kunna ha några hemligheter för. Bara han är rädd om sig. Lille killen på väg in i den stora världen.

Det känns som om vi släpper taget om ett barn och låter liten bli stor. Det är vemodigt.
Å andra sidan säger vi hej till någon, en till att älska och ge rötter och vingar.

Jag kan inte tänka på annat. Den blinkande fläcken. Ditt hjärta. Inuti mig.

Livet är så stort att det svindlar för ögonen.

Nu har jag sett dig. Det finaste jag sett. Tårarna rann när jag såg ditt lilla hjärta ticka, snabbt, snabbt. Du finns kvar. Vi kämpar ihop. Nu ska jag sova för all spänning har gjort mig helt slut. Det finns två bilder på dig.

Varje gång jag tänker på dig rinner tårarna. Jag mår illa så jag nästan spyr. Det gör inget.

Inne i mig är du.

Jag älskar dig.

Idag gäller det. Jag har inte kunnat sova ordentligt på hela natten och jag har redan hunnit spy en gång. Av nervositet. För idag är det ultraljud och jag hoppas så att ditt hjärta slår.

Klockan halv ett vet vi.

Nu är det vecka 8+0 och det drar och sliter i livmodern. Här ligger jag och hoppas på det bästa. Lite rädsla kryper längst med ryggraden men kämpar för att inte paniken ska ta överhanden. Detkommergåbra, detkommergåbra, detäringenfara..

På tisdag ska vi göra ett ultraljud. Igår ringde läkaren som gjorde den lyckade inseminationen. Hon ville ändra tid eftersom hon verkligen ville göra ultraljudet. Så fint att hon bemöda sig att ringa så vi kunde få dela det fina ögonblicket med henne.

Man kan säga att du är gjord av mig, din pappa och Kerstin Kreuger på Sophiahemmet.

Häng kvar nu så får jag se ditt hjärta slå på tisdag.

Idag slog jag rekord i illamående, du milde tid. Det var nästan att jag kände för att kapitulera fullständigt. Men vad har man att välja på? Om ett par veckor ska det värsta vara över, säger de som vet.

Vi diskuterar om vi ska ta ett KUB- test eftersom jag blir 35 i år. Det är väldigt svårt att ta ställning till. Vad gör man om det visar sig vara något fel på dig? Hur ska jag kunna ta bort något så fint? Förresten så är varken jag eller din pappa speciellt normala någon av oss så du skulle passa fint in. Om läkaren däremot sa att du skulle lida varje sekund av ditt liv om vi behöll dig skulle vi få ta bort dig för din skull. Men nu tänker vi inte mer på det.

Nu ska jag skriva saker jag önskar att du och jag får vara med om:

- jag önskar att få se in i dina ögon för första gången.
- jag vill känna lukten av ditt huvud, bebisar luktar så gott.
- jag hoppas att du .....

nä, jag vågar inte önska mig. Jag får vänta med det ett tag.

Puss och godnatt!

Idag gick det upp för mig att jag är unik eftersom jag ska ha barn. Aldrig har jag varit så mallig över att vara kvinna. Det blev så verkligt alltihop hos barnmorskan. I väntrummet satt kvinnor som log mot varandra, på Sophiahemmet satt alla med hukande ryggar, livrädda för att se varandra i ögonen. Min barnmorska var expert på att höja mig till skyarna så jag var tre meter lång när jag kom ut på parkeringen.

Jag tror jag tar´na, jag behåller min barnmorska.

Dessutom sa hon att jag ska bli mamma den första januari, en hel dag tidigare:-)

She´s a keeper.

Nu har jag gråtit ögonen ur mig. Kolla in det här.

Imorgon ska jag till barnmorskan. Vi ska skrivas in och få oss förmaningar om vad man får äta/göra och inte äta/göra. Jag ska tydligen få höra att jag måste sluta röka om jag gör det. Vilken skräll!

Jag förklarade vänligt men bestämt att ja, vi tänker fullfölja graviditeten, jo jag har varit inne på livsmedelsverkets hemsida så jag vet vad jag får äta och inte, folsyra äter jag osv....

Imrogon ska jag gå till en BARNMORSKA för första gången. På riktigt, En som är sjuksyster som jobbar med mammor och deras foster i magen. Ett speciellt ställe bara för blivande mammor och pappor.

Jag är bjuden dit klockan tre. Fy fan, vad jag är glad för att jag kvalar in.

bestod nattens mardrömsskörd av ett barn som föddes i tjugonde veckan och dog, hade downs syndrom och ryggmärgsbråck. Dessutom slet jag ut min vänstra pupill och blev blind på ena ögat.

Jag har ingen matlust och allt som oftast kommer maten upp igen. Det har gått fem veckor sedan jag blev gravid. Ändå har jag redan gått upp fyra kilo. Om jag inte väntar femlingar så kan jag inte förstå hur det är möjligt. Hur är det möjligt och hur ska det sluta??

Kolla in i mina ögon. Jag tror inte det är möjligt att en liten fis på drygt en centimeter kan få MIG SÄNGLIGGANDE EN HEL DAG. Det måste vara ett skämt. Just nu, när jag grinat ur mig alla tårar, är skrattet och uppgivenheten roande.

Jag älskar dig iallafall. Du är gjord på Sophiahemmet klockan tolv på påskafton. Det är således en alldeles speciellt retsam påskkärring eller påskegubbe som vänder upp och ner på mitt liv.

Ibland vågar jag tänka att detta kanske ska gå vägen. Tanken svindlar och för en sekund blir det svårt att andas. Förra fredagen var vi så ledsna och denna känns lugn. Så lugn att jag tror att något ska hända men jag väljer bort tanken. Jag har bestämt mig för att inte gå in i Den Stora Rädslan. Nu är nu och sedan är sedan.

Jag var inne på Polarn och pyret för att titta på deras fina mammakläder. Jag slängde en blick mot barnkläderna men det blev för läskigt så jag gick ut igen. Det finns gravida som handlar barnkläder från dag ett av sin graviditet men jag är inte en av dem. Jag är vidskeplig och tror att det händer något om jag tar bebisen för given. Svea har namnsdag den 2 januari när bebisen ska födas. Det är ganska fint, eller hur? Längre än så vågar jag inte tänka. Tve, tve, tve om allt vill sig väl är det en ny vecka imorgon.

Ikväll spelar tjejerna match och jag med spypåse ska heja på.

Trevlig helg!

Det hade kunnat bli jävligt fel i natt när jag lade ut ett meddelande på fel blogg:

Jag kan inte sova för jag kissar hela nätterna. När jag inte drömmer att folk dör, såklart.

Väldigt konstigt inlägg måste folk ha tyckt....

Jag fick frågan om vad jag ville ha för sort och jag svarade:

Kille, tjej, mongo eller moderat, det spelar ingen roll.

Anders hörde mig och sa med förvånad röst: Men älskling, vi vill väl inte ha en moderat???

(Jag vet att det inte heter mongo och ber om ursäkt för att det hoppade ur mig)

Förutom att jag är så trött så jag dör så har jag visst gått och blivit senildement. Igår när jag fixade köket lade jag korv stroganoff rester i en platsbunke. Idag började jag grina när det var lunchdags och lådan var borta. Jävla skit, mannen har shanghajat min lunch tänkte jag och tårarna rann och tankarna var inte snälla, det kan jag säga.

Idag hittade jag bunken med maten bland andra bunkar i köksskåpet. Ridå.

Det är obehagligt när det blir tjafs.

Till Mia: att jag signerade handlade om att jag inte gillar anonyma avsändare. Jag har ingen anledning att vilja ha fler läsare än jag redan har. Jag får tillräckligt med uppmärksamhet i mitt liv och i min andra blogg. Det här är mer en dagbok för min egen skull.

Igår hamnade vi på SÖS eftersom jag blödde. På ultraljudet kunde man fortfarande se hinnsäcken men det var för tidigt att se ett hjärta slå.

Så nu kämpar jag för dig. Mamma kämpar på.

ny vecka. På lördag är det 6+0 och vi går in i sjunde veckan. Med dig. Vi två ska klara det här.

Ingen märkte något. Vilken tur!

Jag tänkte presentera mig och din familj, den är stor och det är många som väntar på dig, ska du veta.

Din pappa är kanske världens bästa pappa, det säger dina tre syskon iallafall. Han är duktig på att sticka, laga mat, snickra, spela fotboll och trösta om man är mörkrädd eller har ont i magen. Om det första du får se när du kommer ut är ett par gråtande gröna ögon och ett grått hår som står rakt upp så är det din pappa. Han har fräknar och stora prickiga händer som är vana att bära barn, så det är bara att slappna av och tacka din lyckliga stjärna.

Jag är din mamma och det är mig du bor i för tillfället. Mamma, det vågar jag nästan inte ens säga. Just idag, just nu är jag din mamma och förhoppningsvis kommer jag få vara det för alltid. Hursomhelst, jag är ganska snäll jag också. Du ska veta att jag verkligen har längtat efter dig så himla länge. Det räcker att jag tänker på att du guppar omkring i mig så börjar jag gråta av glädje. Det verkar kanske mesigt men jag är nog inte speciellt tuff. Om det är något jag vill att du ärver av mig så är det alla kloka ord jag lärde mig av min mormor. Hon hette May och bor i himlen.

Du har tre syskon, en storebror och två storasystrar. Din storebrorsa hoppas att du är en kille och tjejerna tycker att du ska vara en tjej du också. Brorsan gillar att spela dataspel och hänga med kompisar. Han tycker att jag och din pappa är så mossiga och att vi inte fattar någonting. På så sätt kanske du har haft otur, men livet är hårt ibland.

Din mormor och morfar är jätteglada för att du växer i mig och de väntar på dig. De bor långt bort så du och jag kommer få resa en del för att kunna hålla en nära kontakt. Men det är det värt.

Din moster kommer skämma bort dig, det vet jag. Hon är världens snällaste och hon är så smart att hon alltid kan svara på dina frågor.

Din morbror blev så glad när han hörde att du fanns så han nästan grät. Han har ett bonusbarn och två egna barn så du har tre kusiner. Dessutom har du en morbror till som har ett barn så sammanlagt har du fyra kusiner som du kan busa med. Roligt, va?

På din pappas sida finns ett helt gäng till men det berättar jag om en annan dag. Du förstår, jag blir så trött av att låta dig växa i mig så nu är det godnatt för min del.

Förresten, enligt vetenskapen började ditt hjärta att slå idag. Du är ett mirakel. Jag är så glad för att du finns, jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna dig.

Inatt fick jag gå upp vid fyra för att kissa. Då var jag så hungrig att jag mådde illa så jag slängde i mig lite nyponsoppa. När jag vaknade imorse mådde jag inte illa alls. Är du på väg att ramla ut eller har vi hittat ett knep?

Idag är det en vecka sedan jag gjorde det första testet. Imorgon är det en vecka sedan vi fick veta att du låg där inne i mig. Denna vecka har varit den bästa jag någonsin haft. Jag har aldrig känt mig så levande, så kvinnlig och så full av energi/varit så trött i hela mitt liv. Du är en gåva som jag försöker göra allt för att få behålla.

Nu ska jag ha redovisning på en bok i skolan och du följer med, såklart.

Puss på hela millimetern.

VARFÖR har ingen sagt att det rinner ur en massa klet och konstigfärgad sekret mellan benen i parti och minut? Varför har ingen sagt det? Eller att man har molande mensvärk hela tiden? Varför har det varit en hemlighet? Man tror ju att man ska få missfall vilken sekund som helst.....

Jag är dessutom utsatt för sömnterror av min urinblåsa vilket gör att jag är SKITTRÖTT eftersom jag springer på toaletten hela nätterna.

*morr*

Den här helgen har passerat i ett töcken. Jag lider av kronisk sömnsjuka. När jag har ätit måste jag sova en stund, när jag lagar mat lutar jag mig mot fläkten och snor åt mig en mikrosömn och när klockan dragit sig över halv nio tackar jag för mig och gör en snygg sorti uppför trappan.

Igår berättade vi för min mans tre barn om det lilla fröet i magen. De blev överlyckliga, puh, vilken tur. Min man tyckte att det var på sin plats att förklara varför jag sov hela tiden. Han var rädd att de skulle tro att jag blivit akut sjuk eller döende i någon läskig sjukdom.

Igår kväll stod jag i tvättstugan hela kvällen och glömde helt bort att det var min godis-och-snaskar-ätar dag. En obehaglig och ny känsla har tagit sig in i kroppen:

Husligheten. Här spankulerar jag med händerna i sidorna och kritiskt granskar allt jag måste ta tag i. Det ska rensas i lådor, sorteras papper, strykas kläder( som jag inte kom i ens innan jag blev gravid) och putsas fönster. Igår tog jag till och med fram dammsugaren och okynnesdammsög till min mans stora förvåning och skräck.

Något stort är på väg att hända och min teori om mammor har visat sig stämma:

förutom att man får ett barn får man dessutom ett släng av förnumstighet och redighet, verkar det som.

Inte mig emot, det var på tiden.


Jag plus 30 kilo, minus de långa benen, just nu samma bröststorlek, fast jag har mörkt hår och celluliter.
Så ni ser, ganska lika....

Idag är det lördag vilket innebär att du är i vecka 5+0. Det är bara siffror, jag vet, men du hängde kvar en vecka till. Bra gjort! Har du märkt att jag slutat snusa? Det märker jag iallafall. På kvällarna klättrar jag på väggarna av suget men sen kommer jag på att det är trött jag är. Igår sov jag till och från sedan klockan nio. Jag kissar väldigt mycket, en gång i timmen fram till klockan två. Sedan drar det igång vid sju igen. Ändå har jag inga problem med att somna om. Konstigt.

Din pappa håller sig lite avvaktande, har jag märkt. Jag tror att det kommer ta sig så småningom. Han är bara rädd för att du ska ramla ut, men det gör du väl inte? Det tror inte jag iallafall.

Återkommer senare.