tillsdukommerhit

Den här helgen har passerat i ett töcken. Jag lider av kronisk sömnsjuka. När jag har ätit måste jag sova en stund, när jag lagar mat lutar jag mig mot fläkten och snor åt mig en mikrosömn och när klockan dragit sig över halv nio tackar jag för mig och gör en snygg sorti uppför trappan.

Igår berättade vi för min mans tre barn om det lilla fröet i magen. De blev överlyckliga, puh, vilken tur. Min man tyckte att det var på sin plats att förklara varför jag sov hela tiden. Han var rädd att de skulle tro att jag blivit akut sjuk eller döende i någon läskig sjukdom.

Igår kväll stod jag i tvättstugan hela kvällen och glömde helt bort att det var min godis-och-snaskar-ätar dag. En obehaglig och ny känsla har tagit sig in i kroppen:

Husligheten. Här spankulerar jag med händerna i sidorna och kritiskt granskar allt jag måste ta tag i. Det ska rensas i lådor, sorteras papper, strykas kläder( som jag inte kom i ens innan jag blev gravid) och putsas fönster. Igår tog jag till och med fram dammsugaren och okynnesdammsög till min mans stora förvåning och skräck.

Något stort är på väg att hända och min teori om mammor har visat sig stämma:

förutom att man får ett barn får man dessutom ett släng av förnumstighet och redighet, verkar det som.

Inte mig emot, det var på tiden.


Jag plus 30 kilo, minus de långa benen, just nu samma bröststorlek, fast jag har mörkt hår och celluliter.
Så ni ser, ganska lika....