Hej liten!

Idag slog jag rekord i illamående, du milde tid. Det var nästan att jag kände för att kapitulera fullständigt. Men vad har man att välja på? Om ett par veckor ska det värsta vara över, säger de som vet.

Vi diskuterar om vi ska ta ett KUB- test eftersom jag blir 35 i år. Det är väldigt svårt att ta ställning till. Vad gör man om det visar sig vara något fel på dig? Hur ska jag kunna ta bort något så fint? Förresten så är varken jag eller din pappa speciellt normala någon av oss så du skulle passa fint in. Om läkaren däremot sa att du skulle lida varje sekund av ditt liv om vi behöll dig skulle vi få ta bort dig för din skull. Men nu tänker vi inte mer på det.

Nu ska jag skriva saker jag önskar att du och jag får vara med om:

- jag önskar att få se in i dina ögon för första gången.
- jag vill känna lukten av ditt huvud, bebisar luktar så gott.
- jag hoppas att du .....

nä, jag vågar inte önska mig. Jag får vänta med det ett tag.

Puss och godnatt!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hallådär

Jaa, hur tänker man, det finns aldrig givna svar i sådana frågor. Ni gör säkert bäst vad ni än betsämmer. I mitt fall var det inte någon som frågade...konstigt. Fast det gjorde ju inget.



Jaha, du längta, önska, åååh vad mysigt och "farligt". Att ha ett forum för fantasier, att tillåta sig att se framåt och längta. GÖR DET, fortsätt med det. Jag känner såååå igen mig i dina tankar, det är så roligt att du har det så här nu och att allt har gått vägen för er. Jag blir alldeles glad i hela kroppen och ibland trillar allt tårarna oxå!!! Kram till er

2009-05-21 @ 21:13:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0